Det finns en coachingövning som jag tycker mycket om. I korthet går den ut på att alla känslor är tillåtna. Med coachens stöd går man in och ut ur olika känslor och utforskar hur de känns. Mörka och tunga känslor, neutrala känslor och ljusa, lätta känslor. Den övning jag brukar använda kallas för ”Känslopianot”.
Att tillåta sina känslor
Man tänker sig att de mörka känslorna befinner sig på vänster sida av pianot, på de dova tonerna. De mer neutrala känslorna ligger i mitten och de ljusa känslorna till höger på pianot. Man väljer själv vilka känslor som ska vara med och vilka som hamnar var. Samma känsla kan innebära olika saker för olika personer.
Men varför ska man känna alla känslor då? Är det inte bättre att bara vara lugn och känna sig nöjd?
Om man känner sig genuint tillfreds är det naturligtvis ingenting som är fel med det. Men kanske har man fått lära sig att man bara är okej när man är snäll och glad. Sen kan det såklart finnas vissa känslor som man inte vill stanna i särskilt länge, även om man tillåter att de finns. Det är också skillnad på att vara i så kallade negativa känslor en kort stund och på att fastna i dem.
En av poängerna med övningen är just att alla känslor får finnas. Alla känslor är tillåtna och får vara med. För om man bara tillåter sig att känna vissa känslor blir det svårare att tolka sina egna signaler. Den feedback man får från sig själv när man gör så blir väldigt entonig och onyanserad, precis som när man bara spelar i ena änden av pianot. Det gäller oavsett i vilken ände av pianot man hamnar.
Det bästa med övningen är att känslor ofta innehåller viktig information som kan ge ledtrådar om varför man känner och reagerar som man gör. Att man bara fokuserar på en känsla utan att låta den föregås av en tanke ger också en ny infallsvinkel. Kanske upptäcker man känslor som man hade glömt att de finns. Känslor som man skulle vilja känna oftare.
Känna sig värdelös
Det är olika vilka känslor som kommer upp för olika personer, och det finns ingenting som är ”rätt” eller ”fel”. Men en känsla som mina klienter ofta placerar långt till vänster bland de låga känslorna är känslan av att vara värdelös. Definitivt en känsla som det inte är trevligt att stanna kvar i onödigt länge. Däremot kan det vara spännande att fundera över varför den är så läskig. Kanske kommer man också fram till att den inte alls är relevant.
Vara värdefull
En del tänker nog att man ska vara duktig eller måste prestera något för att vara värdefull. Eller kanske att man måste se ut på ett visst sätt. Men duktig på vad och till vilken nytta? Om det bara är jag själv som vinner på det, blir jag verkligen mera värdefull då? Mera ”framgångsrik” kanske, om man nu väljer att mäta framgång i prestationer av olika slag.
Ett annat sätt att mäta sitt värde kan vara i hur stor glädje man kan vara för andra människor. Så länge man inte kör över sig själv samtidigt förstås. Vilket är en av de saker man kan upptäcka vid en sån här övning. Om man tillåter sig att känna hela sitt känsloregister är det lättare att lista ut vad känslorna står för och vad man mår bra av.
Att ta hand om sig själv är ett väldigt bra sätt att bekräfta för sig själv att man är värdefull. Jag är också helt säker på att man bara kan vara till sann glädje för andra om man först tar hand om sig själv.